Bye bye bråte!

Idag har jag (med hjälp av mamma och syster) äntligen tagit itu med projekt "rensa vinden". Jag satt på vinden och langade ned kartong efter kartong med gamla prylar, kläder, julpynt och skräp. Fattar inte hur allt skit hamnat däruppe. För att inte tala om alla mina serietidningar!!! Säkert 1000 serietidningar! Bamse från 1977-1985, Kalle Anka i hööögvis (jag snackar en hel resväska och kartonger fulla), Fantomen och Agent X9 i nästan kompletta årgångar från 84-90. Seriealbum med Asterix & Obelix, Tintin, Spirou och Smurferna.
Jag tog en titt på Alvglans hemsida och blev riktigt överraskad då de flesta albumen säljs för mellan 75-300 kr/st!
Så...dom kommer gå på försäljning bara jag sorterat alla i korrekt ordning. Jag måste ha varit ett mycket ensamt barn som faktiskt läste alla dom tidningarna inte bara en gång...utan många. Konstaterade att jag minns nästan alla omslagen när jag gick igenom högarna som nu står i päronens badrum.
Sen blev jag smärtsamt påmind om att jag hade svår materiell separationsångest när jag var liten vilket resulterade i kassar fulla med vartenda gratulationskort jag fått från 8 års ålder.
Av nån anledning fick jag för mig att folk skulle bli arga om jag slängde just deras kort. Och pennor i alla dess former och färger, klistermärken, brev, luktisar, tomma tablettaskar och alla jävla skolböcker och anteckningblock från 4:an tills jag gick ut gymnasiet! Behöver jag ens tillägga att allt gick rätt ned i sopsäcken. Vi fyllde ett helt flak med skräp och det kändes verkligen skönt. Jag måste haft nån liten samlar-störning?
Som grädde på moset så gjorde 5 timmars sträckande, böjande, klättrande och kastande att jag fick världens kramp i ryggen.
Fy faaan vad ont det gjorde! Jag skulle böja mig ned över en kartong och då högg det till och jag fastnade i 90 grader och bara tjöt! Det gjorde så ont att jag bokstavligen skrattade samtidigt som tårarna rann. Och syrran kunde ju inte hålla mun utan gjorde så jag skrattade ännu värre och då gjorde det så satans ont att jag gapskrattade och kved på samma gång.
Efter ett tag gick det sakta över och jag har haltat omkring ikväll som en kärring. Efter 30 börjar kroppen ställa in sig på self destruction verkar det som.
Tur att jag ska till naprapat Anna imorgon...