Jag visste ju att det där braiga inte skulle hålla i sig särskilt länge.
Det är alltid lite jobbigt att vara glad för jag blir så besviken när locket läggs på igen.
Ikväll är det svart. Jag har ont i hjärtat. Det liksom hugger av bitterhet, sticker till lite då och då.
Jag blir lessen på mig själv att jag inte kommit längre nu än för 15 år sen.
Det är bara ett stenkast bort.
Jag behöver bara blunda så är jag där igen. Svart.
Blir så himla trött...att det ska vara så svårt att vara positiv.
När det finns så in i helvete mycket annat att vara glad för, uppskatta och vara tacksam för.
Då ser jag bara allt det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar