Och vad har jag egentligen gjort? Förutom att jobba då.
Nada. Inväntat döden.
Och haft det ganska skönt hemma på kvällstid med min käre man.
Tog beslutet i år igen att inte gå på Grammis, inte för att jag längre blir tillfrågad egentligen, och att döma av dagens FB och Twitter-inlägg så tog jag rätt beslut...igen.
Galan hade inte hållt så bra kvalitet och den korta stund jag kollade slutet på galan via Aftonbladets webb-tv så hade jag inte den minsta aning om vem artisten som uppträdde på scenen var?!?
Känns liksom lite självklart att underhållningen är någorlunda välkänd och rolig.
Det andra jag tittade på var enbart piiiinsamt.
Då året inte börjat som jag vill och framtiden känns jävligt osäker så gav jag mig ut på stan för att tröstshoppa. Men då jag inte hittar nånting åt mig själv och ändå inte blir ett dugg gladare av att köpa dyra kläder som sitter fult på mig så gör jag the-next-best-thing.
Shoppar en as-snygg skinnjacka till min superläckra hubby!
För 2,500 spänn kommer han blir så jäkla snygg på gatorna i vår så se upp!
Hade gärna lagt in en bild på jackan men Hollies hemsida är helt värdelös och vill inte visa nånting mer än välkomstsidans trista uppenbarelse.
Slängde in en vit och en svart tischa från JC i godispåsen och åkte hemåt.
Självklart blev han jätteglad! Vilket visar sig ungefär lika tydligt som en ansiktsförlamad som ler med hela ansiktet.
Kan jag inte göra mig själv glad så kan jag iallafall göra maken glad?
En bra kompromiss tycker jag. Ännu bättre när jag kom på att motprestationen är att han måste städa och fixa mera hemma. Speciellt innan han sätter sig framför datorn och övar ackord, licks och trix med den nyombyggda gitarren som tydligen blivit snäppet populärare än den Gibson SG jag köpte till honom för ett par år sen.
Nyhetens behag.
Vänta lite...börjar det lukta Sugar Mama här eller? Fan.
Jag antar att det är priset jag betalar som överviktig, butter blekfis för att ha tillgång till en snygging som han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar