Jag hoppades så länge jag bara kunde. Försökte att se det positivt och med hopp, för den som känner mig är det ganska svårt. Men jag tyckte att jag lyckades väldigt bra. Jag har hållt huvudet högt och tagit mig igenom allt som har förväntats av mig, av oss. Men nej, nej nej.
Imorgon är det alla hjärtans dag, en bra dag att fira. Men inte den här gången. Med ett tungt och bittert hjärta går jag några steg till framåt. Vad har jag egentligen för andra alternativ?
Än att fortsätta med detta hopplösa hopp.
Jag är arg, bitter, deprimerad och ledsen. Jag förtjänar inte det här. Jag tycker verkligen inte det. Är det nåt jag ska lära mig?Har var sak sin tid? Fan vad trött jag blir.
Jag orkar inte höra på. Inte på nån. För jag orkar inte med mitt eget. Orkar inte förklara det jag själv inte förstår.
Kanske sen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar