4 januari 2011

V.30+6

Imorse var vi på tillväxt-ultraljud på Mama Mia. Allt såg jättebra ut. Alla värden var bra (förutom järn som fortfarande är lågt men det är det ju alltid hos mig), magkurvan låg precis som den ska även fast jag bara gått upp 1 kilo på 3 veckor.
Vi hade trott att det skulle gå att filma ultraljudet men det visade sig att i den här veckan är barnet alldeles för stort så man ser ändå ingenting. Vi skulle ha gjort det i v.18 istället men det visste jag ju inte då.
Hursomhelst var det fullproppat på skärmen och vi fick en liten bildutskrift där hon (för det är en hon!) ligger och kikar med armen över halva ansiktet. Det är nog ingen uppnäsa fast det ser ut så, det ser lite utdraget ut bara. Jättesvårt att se, jag är imponerad över hur duktiga dom är att identifiera allting på skärmen när man själv ser bilden som ett Rorschach-test. Hmmm...är det inte en abborre och en kanin som leker kull?!?
Hon såg till att sparka både barnmorskan Torun och UL-läkaren Ragna. Duktig flicka. ;)
Det är en konstig och ovanlig känsla att vara såhär glad och nöjd. Även om jag inte sprudlar av lycka och eufori så är det stort för mig att känna mig såhär positiv och tillfreds. Det är läskigt. Man vet ju inte om det håller i sig men nu vill jag faktiskt tro på det.

UL V.30 + 6

Inga kommentarer: