En minut...

Min älskling tar all vaken tid. För hon är vaken väldigt mycket på dagarna.
Ganska glad och snäll men ibland lite grinig för hon är trött. Blödig som jag är så vill jag inte höra henne vara lessen och försöker styra upp så hon blir glad igen.
Oftast sover hon bara kortare stunder på 30 minuter så det är riktigt svårt att få något mer gjort än att slänga in en tvätt eller plocka undan all disk, handdukar, kuddar och andra prylar som ligger utströdda i vardagsrummet.
Om vi inte tar en promenad, då kan hon sova i ett par, tre timmar. Fast när ska jag sova då?
Har sovit en tupplur 2 ggr på 6 veckor, det är alldeles för lite när man är uppe 2-3 ggr/natt.
Har förstått att det tar ett år innan det blir några rutiner med nattmatningen och man kan få sova en hel natt med bara en matning.
I tisdags var vi på Astrid Lindgrens barnsjukhus för att träffa sjukgymnasten och tvärtom vad jag trodde så såg sträckning inte alls bättre ut. Vi fick skäll och gå hem och göra våran läxa 4-5 ggr om dagen annars skulle lilla J bli alldeles sned och riskera att bli alldeles vanskapt. Den barska läkaren klämde i med en skräckhistoria där hon träffat en man på ett bröllop som hon sett alla möjliga fel på (glasögon, sned i ansiktet, bettfel osv osv). Om jag förstod saken rätt så var det för att han varit sned i nacken. Så lilla J's spända halsmuskler måste nu tänjas och stretchas enligt ett program flera gånger per dag.
Jag har gjort en plats på bordet där hon ligger på en ullfilt med en handduk på och i kristallkronan har jag hängt en Pingu-mobil som hon ligger och kikar på.
Här gör vi övningarna och leker mellan varven. Lilla söta J och jag!