Nu och då

Dagarna går alldeles för fort och även om jag inte vet exakt vad det är jag inte hinner med så spelar det ingen roll. Så länge jag får tillräckligt med tid tillsammans med min lilla tjej.
Vill verkligen inte börja jobba om 6 månader, den här tiden hemma har varit otroligt tuff, fantastiskt givande, lärorik och intensiv. Mycket mer än vad mitt liv var nyss...dom senaste 3-4 åren. Det känns nu som en seg transportsträcka till där jag är idag. Eller ännu tidigare. Tänk om jag hade kunnat hoppa över några år runt millenniumskiftet, ta en genväg och komma till målet snabbare. Slippa ångra sånt som varit och den man var då och aldrig ville vara. Så mycket onödig tid som jag ville skulle gå fortare. För att inte tala om den svarta perioden, tonåren. Varför var den så lång?
Och nu är jag här och önskar att tiden gick långsamt så jag kan njuta av varje ögonblick!

- Posted using BlogPress from my iPhone