5 veckors förkylning och nästäppa har blandats med tandsprickning, separationsångest, vällingvägran och omkullkastade sovrutiner. Det känns som att jag går på knäna men förmodligen skulle jag bara få en trött blick av mina vänner med tre barn (eller flera) och en passning att vänta med uttalandet tills hela familjen ligger däckad i vinterkräksjukan. Hursomhelst så tär det enormt på mammahjärtat när älsklingen har stopp i snoken och är märkbart besvärad och ur gängorna. Lite vällingvägran på det och blodsockerfall gör ingenting bättre. Önskar verkligen att hon börjar sova hela natten snart. Om tre månader börjar jag jobba igen och då vore det ju kul att få sova ibland? :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar