Fastlimmad

Jag är fast i soffan med en amningskudde virad om midjan och ett ätande eller sovande barn framför mig. Timme ut och timme in. Har jag tur når jag fjärrkontrollen med pekfingret och kan försiktigt lirka in den i handen och äntligen byta kanal från Snooker till Judge Judy. Jag tar vadsomhelst utom Hem till gården eller Glamour. Kissa, nej. Äta, nja. Tack gode Gud för iPhonen som förbinder mig med omvärlden med en knAPPtryckning!





Om maken är i närheten kan jag få 30 minuter men då prioriteras oftast en dusch eller en snabb genomgång av papper eller annat som bara måste fixas. Att få barn innebär också en jäkla massa administration och papper som ska skrivas på och skickas hit å dit. In i systemet med ungen, skatteverket är din storebror och banken din gudmor. För sparkonto och kö för dagisplats måste du ju ha illa kvickt annars är du en mindre bra förälder. Men vem orkar tänka på alla måsten och besök på BVC eller av glada släktingar när man har en söt, hungrig och trött bäbis i famnen som blinkar med stora oskyldiga ögon och ber om din fullständiga uppmärksamhet?! Skypesamtal och visa upp bäbisen, diska, sterilisera flaskor, amma, pumpa, vila, äta, inte stressa, prata med farmor Maj-Britt, faster Maith och beställa foton till hela släkten. Köpa pryttlar man glömt och måste ha, handla mat, laga mat, köpa färdiglagat, gå till thaikiosken. Baka till besöket, städa undan och bädda sängen. Göra barnbok, fota varje dag, lägga upp filmklipp på youtube till släkten utomlands, ta en promenad i vårsolen och bara koppla av. Njuta och umgås med din nya lilla familj.
I vilken ordning?!
Oordning skulle jag vilja säga.
Och en hel del tur om man hinner med en bråkdel på en vecka. ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone