Slutklämmen som kom av sig...

Redan vid frukosten såg vädret obehagligt ut.
Inte det där solskensvarma festivalvädret direkt utan tunga gråa regnmoln och en tilltagande blåst.
Tackochlov hade vi bestämt att vara nere på området först vid 16 och jag kröp tillbaka ner i sängen med tredje delen av Stieg Larssons Millennium-serie "Luftslottet som sprängdes". Fan vad bra han skriver...fan i helvete att geniet skulle gå och dö sådär. Just när jag fått smak för kriminalromaner. Och just Lisbeth Salander....
Off track! Vid lunch samlades vi ute på altanen och åt köttbullar med potatismos (alternativt pyttipanna) och beställde en taxi.
16.00 - Fibes, Oh Fibes! Ett snyggt band med snygga låtar och en snygg ljusdiodvägg som rullande en film med tigrar på svannen...det kan ju bara bli snyggt bra!

18.00 råkade jag tyvärr gå förbi Pampas och ta del av Säkert! som måste haft en tuff gårdag eftersom hon ylade lesset på scen med långa ääää:n och stockholms eeee:n, ackompanjerad av nån halvtonssjungande Lasse Lindh-typ. Hon sjöng att hon var rädd för att killen hon gillar såg för bra ut i svart snelugg och blå anorack....men herreguuuud! Faktum är att jag lyssnade på hennes låtar på MySpace där musikgenren står listad som Pop/Hawaiian/Healing & Easy Listening...nåja...poängen är att där låter det rätt ok. Dom roliga låtarna, inte dom där hon sjunger om Kjell Höglund och döda kattungar. Som ett slags Kent med söta och knäppa texter. Jag fattar ju vad hon menar med den där fåniga anoracken och att hon inte vill bli kysst. Tipsar om The Animal Five's cover på "Vi kommer att dö samtidigt...". Fast på engelska - "We're going to die at the same time you and I". http://www.myspace.com/theanimalfiveplease

19.00 - Turbonegro. Galet sköna norrmän med en stor portion självironi! Hur annars ska man kunna förklara texter som "I got erection" och "All my friends are dead". För att inte tala om Herr Hank von Helvete himself!Många Turbojugend framför scen och ett hoppande hav av kåta festivalkids.





20.45 - Manic Street Preachers. Tror inte att dom spelat i Sverige sen slutet av 90-talet och kvällen till ära fick jag världens superförkylning/flunsa och låg nedbäddad i en källare och fick ge bort biljetten.
Så det var med stor glädje jag ställde mig långt fram i publikhavet. Och fick se vad jag tyckte var festivalens mest kompletta gig. En hitkavalkad med bra låtar från 1993-2007, skitbra musiker, det lät bra och såg snyggt ut. Ett lite trött inhopp av Nina Persson i sunkigt formlös Kurt Cobain kofta drog ned stämningen lite...men bara för mig verkade det som. Samt "Kevin Carter"...låten som aldrig nånsin varit bra. Resten var grymt!
Jag konstaterade också krasst att MSP nog kommer att vara min motsvarighet till Jerry Williams om sisådär 25 år.

Paus på backstage - öl.

23.45 - Evanescence. Förvånansvärt bra ös på Amy Lee. Jag hade trott att hon skulle vara lika trist och sval som i de videos jag sett. Men icke...hon gjorde nog varenda emobrud och light-gothare glad genom att headbanga runt sitt långa svarta Nemi-hår på scen iförd kängor och gothbalettkjol. Det trista var det låga ljudet och det faktum att Amy's röst har så stort omfång att micken inte klarar hela registret och verkade resultera i att sången kändes kraftlös och tom. Lite antiklimax. Men starkt jobbat A.L!

01.00 - Pet Shop Boys. Per sa det bäst: "Det här känns som pausunderhållningen på Melodifestivalen!" Usch!

Slut på festivalen för min del. Undrar vart all publik som svek dyker upp? På Peace & Love i Borlänge om ett par veckor kanske? Vi ses där!